Hål, och sånt.

januari 29, 2008

Tanken var att jag skulle skriva lite om varför, och hur mycket, jag tycker om Jantelagen. Berätta lite om varför svenskarna är världens bästa folk, just tack vare jantelagen. Men så blev inte fallet. Varför?
För att jag är livrädd för att vi förstör vår miljö, och tycker det är viktigare att lyfta fram än Jante.

Jag är riktigt orolig över det här med miljön, hål och sånt, avgaser. Och kanske framförallt den här slit och släng kulturen vi lever i, som vi aldrig tidigare har levt i. Tänk efter lite, har vi någonsin i historiens gång kunnat konsumera som nu? Nej. Det är dom senaste 40-50 åren vi har kunnat leva såhär, och dessa år är en försvinnande liten andel år människan har levt. För första gången någonsin har en riktigt stor del av jordens besfolkning råd att konsummera, och varorna finns, överallt. Men inte länge till, snart kommer allting slå om, vi kommer inte kunna äta grönsaker från asien mitt i vintern som vi nu är vana vid, istället kommer vi behöva planetera våra egna grödor, som förr. Inte för att det inte kommer finnas grödor, till och börja med, men för att vi inte kommer ha råd eftersom allting blir dyrare (efterfrågan>pris). Det är en liten sak i sig, men det visar klart och tydligt på en tendens. Det värsta av allt är att vi förmodligen inte riktigt kan stoppa det, ingen är beredd att vika ner sig, och det är förståligt. Men någon måste ändå ta det första steget, det första steget mot ett sparsamtsamhälle. Och gissa vad? Det måste vara vi, den här generationen som tar itu med det. Generationen som bara har läst om världskrigen, vi måste ta itu med allting nu. Annars är det inte långt kvar till vi återigen lever ett bondesamhälle.

Tror jag. 


Färger, och sånt.

januari 28, 2008

På väg hem från skolan går jag alltid samma väg, alltid, alltid, alltid i ett och halvt år nu. Men aldrig har den varit så vacker som idag tror jag. Färgerna var lite smått nedsvärtade, som om Gud, eller någon helt annan som bestämer över allt, hade ändrat naturens Nivåer i sitt eget lilla Photoshop till lite mörkare. Kände nästan för att gå ut och fotografera spektaklet, men just när den tanken slog rot i mig började det regna. Inte kul.

Ironiskt det där. Hur man ena sekunden kan vara så glad och övertygad över sina planer, för att nästa sekund känna hur allting fallerar i och med en regndroppe.


Del två.

januari 28, 2008

Jag vet inte riktigt hur jag ska starta, ens om jag ska starta så här. Ni har väl säkert ramlat hit tack vare min poesiblogg, eller på grund utan, vem vet, i vilket av fallen har ni kommit till min paussida. Bloggen jag driver under tiden poesibloggen inte gör någonting. Pausen, mellanspelet, avbrottet. Den kommer fungera lite som Dagboken gjorde på poesibloggen, fast mer, mer mer, och lite tyngre. Vi får se om det går bra, ni verkade gilla dagboken, så ni kommer säkert tycka om Avbrott också.
 Jag har en logga också, ett paustecken, och en romersk tvåa om man så vill. För det här är inte bara en paus, utan också en annan del av skrivandet jag vill lära mig bemästra, den andra utmaningen, den andra delen. Del två. Ett avbrott från all mörk allvarsam deppstämmning, ett litet ljusare ställe, lite mer fria tankar och åsikter, ett mellanspel. Förspel, mellanspel och efterspel. Man njuter i regel mest av mellanspelet när det kommer till sex, vi får se om det är samma logik här.

Tack.


Follow

Get every new post delivered to your Inbox.