På väg hem från skolan går jag alltid samma väg, alltid, alltid, alltid i ett och halvt år nu. Men aldrig har den varit så vacker som idag tror jag. Färgerna var lite smått nedsvärtade, som om Gud, eller någon helt annan som bestämer över allt, hade ändrat naturens Nivåer i sitt eget lilla Photoshop till lite mörkare. Kände nästan för att gå ut och fotografera spektaklet, men just när den tanken slog rot i mig började det regna. Inte kul.
Ironiskt det där. Hur man ena sekunden kan vara så glad och övertygad över sina planer, för att nästa sekund känna hur allting fallerar i och med en regndroppe.
januari 28, 2008 vid 8:18 e m
ironiskt, ja.
men kul det här med paus.
jag ska bara vara ärlig med dig och säga att jag är lite rädd att det kommer bli samma stuk med den här som med förra, fast åt andra hållet. och då blir det ju inte mycket till paus.
men det är bara en känsla jag har. och en känsla kan man ju alltid skaka av sig.